Trasig som aldrig förr.

Sitter hemma nu. Åkte hem efter nationella idag och har bara sovit, 8 timmar faktiskt.
Känner mig trasig, hela mig. Som om någon slagit i ett glas med en hammare och jag var glaset, någon försöker limma ihop de, men de faller bara ihop gång på gång. Jag vet varken vad jag ska göra eller ta vägen och jag önskar att jag kunde spola tiden framåt så jag slipper allt dehär. De enda jag bett om är att få vara glad men jag blir bara olyckligare och olyckligare, jag undrar vad jag gjort för fel.

Nu tänkte jag och lägga mig igen, men klarar nog inte av att sova i min säng på ett tag. Tiden som väntas kommer bli jobbig, men jag ska fan ta mig ur de, hur jävla olycklig jag än kommer vara.

Trasig som aldrig förr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

RSS 2.0